Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Visst är den fin!

Idag när jag träffade på den här julduken av Heidi Lange infann sig måstebehovet, ett behov jag numera egentligen inte har men plötsligt fanns det bara där och duken den fick så klart följa med hem. 

Bara jag tittar på den blir jag glad och skulle så gärna vilja veta mer om mönstret. Väl tvättad, några svaga fläckar har den och lukten av gamla textilier vill jag gärna få bort innan den struken och fint hopvikt hamnar i skåpet tillsammans med de andra tryckta juldukarna.

Den kostade bara lite mer än en trisslott. Någon chans till storvinst finns ju inte men glädjen blir stor när jag väl plockar fram den tillsammans med de andra och njuter en stund innan de återigen förpassas till skåpets mörker.

Heidi Lange var knuten till Gamlestadens mellan åren 1962 och 1964 (65) och designade många fina mönster under den tiden.

Glad och trevlig andra advent!

Snart Advent!

Här har vi haft minusgrader, ingen snö men vacker rimfrost i trädgården på morgnarna innan solen tittat fram men nu är regnet tillbaka.

Sommarhalvåret pendlar vi, min man och jag, mellan sommarhuset där vi har vårt grönsaksland och varma dagar nära till badet och här där vi har vårt hem och vår trädgård.

Under de månaderna dammar vi här hemma bara snabbt av med hartassen och springer mer är fort runt med dammsugaren innan vi återigen drar till landet.

Just därför har november blivit en månad då vi städar lite extra mycket, sanerar efter sommarens nöjen kallar jag det ibland. Nu är snart årets höstsanering över för den här gången och jag har så smått börja plocka fram favoriterna bland både julpynt och jultextilier.

En gång i tiden kom julsakerna fram först dagarna strax innan jul men numera vill jag njuta av dem lite längre, gärna i en månad i alla fall. 

Alltid lika både roligt och spännande med återseendet av de där älskade sakerna som tillbringar den mesta tiden i lådor och skåp. Trätomtarna på bilderna ovan kommer från Träkroken / Guldkroken.

Några av  juldukarna, de få jag numera plockar fram, har hamnat på plats. De andra, de där jag under många år samlat på mig får bli kvar på hyllorna i garderoben.

Trots att jag tycker de är mer än fina och njuter av att se dem tycker jag också att de tar över och inte lämnar plats åt något annat. De är underbara och färgstarka karameller som är sig själva nog men något lugn infinner sig absolut inte när de ligger där på bordet.

Vinterstad av Kajsa Nordström

Förra veckan sprang jag på en julduk som designats av Norah Johansson för Gamlestadens fabriker. Redan under 1930-talet anställdes hon där som textilkonstnär. 

Jag som under många år inte bara samlat på mig tryckta juldukar utan också gamla trätomtar misstänker, egentligen mer än misstänker, att hon fått sin inspiration från de tidiga tomtarna från Träkroken/Guldkroken. Just dessa tomtar är jag väldigt förtjust i. Två av de jag har är märkta 1950. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

Allt gott!

Måste erkänna att jag med åren blivit betydligt latare ....

Hasseln, den där turkiska, 

Stubben skall bort så fort motorsågen är lagad.

har blivit till ved men några kvistar har hamnat i en vas på köksbänken. 

De där mörklila hängena som hasseln har är väldigt vackra och kan stå fina i vasen riktigt länge utan vatten. Undrar ibland varför det tar i hjärtat när ett träd måste bort på grund av sin storlek medan jag numera, nästan utan vidare, kan slänga en perenn som tagit ut svängarna för mycket i komposten.

Maken har redan tidigare en gång under november krattat gräs och gångar från löv och samlat in dem för att täcka jorden i grönsakslandet. Sedan dess har massor av löv fallit.  Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' har släppt sina stora blankbruna blad och veckan som gick fick de bli till täckning av timjanmattan på sprängstensmuren. I slutet av den veckan hittade solen hit igen efter dagar av regnande och en av eftermiddagarna tillbringades i trädgården med mer lövkrattning och bortklippning av nervissnade strandirisar men lite fix inför advent och julen hanns också med. 

Här är jag snål, ekonomisk låter betydligt bättre, eller hur, när det gäller pynt och växter till vinterkrukorna ute. En liten koreagran inköptes på höstrean annars är det mest återvinning som gäller. 

Två små, vid det här laget, gamla granar har fått flytta in i trädgården igen efter sommarvistet bakom garage. Lav och mossa från landet täcker jorden och de nerklippta växterna i några av krukorna och det gör också både ene och tallkvistar.

De skulpturala bergeniorna som står krukplanterade får tillsammans med det vintergröna återigen en framträdande plats i trädgården.

Fortsatt fin november!

Första helgen i november

tillbringades på landet. Fortfarande fanns kål och purjolök att skörda. 

Grönkål och palmkål vet jag sedan tidigare klarar några minusgrader men att det fortfarande fanns bladkål Portuguese Tronchuda och broccoli Calabrais och Piracicaba att skörda

var en överraskning. 

Bladkålen som numera hamnar i pyttipannan blev under sommaren till många kåldolmar och broccolin har gett skördar från juni och tills nu. Båda broccolisorterna är goda och mer än odlingsvärda tycker jag men broccoli Piracicaba är favoriten.

Den helgen hamnade både vitlöken och potatislöken i jorden. Det gjorde också några potatisar. Maken som är nyfiken på hur höstplantering av potatis fungerar grävde ner 3 olika sorter.
Potatislöken, en typ av scharlottenlök, är en gammal kulturarvssort som jag för ganska många år sedan bytte till mig mot snödroppslökar från Anette med Ätliga Trädgården. De första åren hade vi knappt 'råd' att äta av lökarna utan de sparades till utsäde. I söndags planterade jag ut ca 60 lökar, de minsta bland sommarens skörd. De större äter vi av nu. Aldrig tidigare har lökarna blivit så stora som i år. Om det har att göra med att vi tillsammans med hushållskompost, guldvatten och Granngårdens grönsaksgödsel gödslat med lusern i stället för stallgödsel vet jag inte, men det har verkligen växt i grönsakslandet den här säsongen. Kan det bero på att all gödsel varit fri från pyralider?
Precis som när det gäller växter till trädgården, bortsett från snödroppslökar, behöver jag inte en enda sak till och absolut inga julsaker. Trots det är det fortfarande lika roligt att besöka såväl handelsträdgårdar som loppisar, antikaffärer och secondhandbutiker. Under ett besök i en secondhandbutik på Tjörn stötte jag i fredags på 7 rödmålade tomtar från 1940-talet märkta Svensk Slöjd. Tomtar jag inte kunde motstå för jag har ju inga innan ))-;  Vad vore livet utan rödmålade tomtar?

Har länge undrat över märket Svensk Slöjd. Är det en specifik firma eller bara ett märke som sattes på föremål som såldes av olika hemslöjdsaffärer? 

Oavsett vem som sålt dem är föremål märkta Svensk Slöjd alltid väldigt fina tycker jag men nog hade det varit roligt att veta mer om själva märkningen.

Vintern börjar göra sitt intåg och till helgen skall det bli minusgrader, i alla fall nattetid så att önska fortsatt fin höst kan jag inte göra. 

I stället citerar jag Karel Capek och några av hans decembertankar "först nu när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den. Ni förstår till det har han inte haft tid. Vad skall man göra, alltid full sysselsättning; hur skall man då kunna stoppa händerna i fickorna och bara titta på hur det tar sig ut?"

Fortsatt fin november!

Höstfix i trädgården och källarröjning.

Trädgårdsmöblerna har flyttat in och det har också nästan allt frostkänsligt i trädgården gjort, både prylar och växter. 

P. ardens, favoriten bland pelargonerna.

Men inte alla, agaphanthusarna fick efter många år flytta till komposten. Riktigt skönt att äntligen kunnat fatta det beslutet men trots det har tankarna redan börjat snurrar när det gäller vad jag skall fylla krukorna med nästa år. Ja, ja, den som lever få se.
Vår turkiska hassel, Corylus colurna, har efter 21 år blivit alldels för stor för vår lilla trädgård och behöver bort.

Inte går den att bara fälla för det finns både småträd och buskar under den som jag är rädd om. Men snart får vi hjälp.
Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har också en strävan efter att bli riktigt stor men den har vi klippt in lite mer i tid och snart skall den klippas in igen.
När man planterar de där små träden man har med hem från plantskolorna finns inga tankar på hur fort tiden går och hur stora de 'snabbt' blir.

Här i trädgården har oktoberstormhatten blommat över men höstkrokusen, Crocus speciosus ssp. speciosus, har med sina lilablå blommor de senaste veckorna varit primadonnorna i trädgården. 

Regnet och kanske nattkylan får tyvärr blommorna att snabbt lägga sig till vila mot marken. Då plockar jag in de där liggande blommorna och sätter dem i en vas. Väl inne i värmen slår de ut och bjuder på sin ljuvliga doft. I 3-4 dagar håller de sig fina om jag byter vatten på dem. 

Röjer och rensar inte bara i trädgården utan också i både lådor och skåp. Saker som sparats, efter mor och farföräldrar, mamma och pappa, svärföräldrar och lådinköp på auktioner där jag egentligen bara varit intresserad av ett fåtal saker, har samlat på hög i källaren. En del har vi lämnat in till olika auktionshus men värdet behöver överskrida 1000 kr för att de skall ta emot.  

En del saker har skänkts till olika loppisar, för att slänga hela saker klarar jag inte. Men ändå har en del blivit kvar. Lite för fina för att skänkas bort och på grund av att jag tycker om dem har de återigen hamnat i skåpen. När det finns känslor bakom är det där med röjning mer än svårt, tycker jag. 

I förrådet har skidor, pjäxor, sovsäckar och annat som vi aldrig kommer att använda igen röjts bort,

men hur skall jag göra med mina fina träskidor från Splitkein inköpta 1970-71 till min första fjällresa. Nostalgi, visst men jag tar med glädje fasta på yngsta sonens råd. - Skicka inte iväg dem till loppis. 

 

Nej inte! Men vad tusan skall jag ha dem till?

Allt gott!

Tove Janssons tankar om våren och hösten.

Det händer inte mycket på bloggen den här hösten. Tiden bara försvinner för det finns så mycket roligt att göra men detta citatet från Tove Jansson kan jag inte låta bli att dela med mig av.

"Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten."

Så tycker jag också inte minst när hösten varit så fin som i år.

Allt gott och fortsatt finfin höst!

En solig vecka med trädgårdsfix.

Äppelträden är klippta, ligusterhäcken har blivit 25 cm lägre och nu har vi äntligen haft ett efterlängtat regn nästan en hel dag.

Att jorden är kruttorr i en del rabatter har jag märkt den här veckan, som snart är slut. Inte minst när jag planterat om liljelökar och grävt bort skogsaster och kaukasisk förgätmigej.

I den stora rabatten mellan växthuset i norr och rosen Charles Austin i söder har jag valt att plantera in vita liljor mellan perennerna. Liljor vars blomning det under de senaste åren bara blivit mindre och mindre av. Nu är de liljelökar jag hittade uppgrävda, delade och återplanterade i en uppluckrad och gödslad jord. En hårt packad lerjord är ingen önskeplats för liljelökar.  

Dit har nu också de vita krolliljorna jag fick från Bitte för många år sedan fått flytta. Ser just nu återigen framför mig en rabatt med vita liljor från slutet av juni tills långt in i augusti.

Detsamma har jag gjort med de krolliljorna som står planterade på andra platser i trädgården. 

Lökarna av Lilium martagon 'Arabian Night' som stått under astrakanträdet utan delning i 15 år hade det riktigt trångt 

och detsamma gällde Lilium martagon 'Claude Shride' under den variegerade cornusen. Jag grävde djupt, luckrade jorden, blandade i både grus och benmjöl. Ibland har jag kanske varit för generös med benmjölet men det beror i så fall bara på mina drömmar om nästa års blomning.

Även några frösådda 'Norrland', roliga att ha, även om de inte ser ut som den riktiga 'Norrland', eftersom jag sått dem från fröer från Sta 

och de där 'vanliga' jag fick av mamma för många, många år sedan och som står planterade mellan buxbomskloten, har grävts upp, delats och återplanterats i gödslad och luckrad jord. 

Lilium martagon 'Norrland' hade också behövt en omplantering men stjälkarna är borta så jag vågar mig inte på att gräva efter lökarna.

Den här vackert rosa men namnlösa är kanske Lilium martagon 'Gaybird'.

Känner mig riktigt glad över att äntligen fått gjort det jag länge tänkt göra. Hoppas nu bara lökarna uppskattar det och blommar som aldrig förr nästa sommar.

Fortsatt fin brittsommar!