Gränsen

mellan att ’bara’ tro på sig själv och att ta för sig kan ibland vara hårfin, tycker jag, och det gäller såväl människor som växter.

 

För ganska många år sedan var vi i Kalmar en tidig vår och såg Scilla sibirica, den ryska blåstjärnan, måla stora delar av gräsmattan i parken utanför slottet i en underbar blå färg. När hösten kom köpte jag många, många sådana lökar och planterade i vår lilla grässlänt åt öster och drömde om ett kommande blåblommande hav (iallafall en liten insjö). Enligt Sven Gréen kan man tycka sig stå inför en klarblå vattenspegel under blomningen i april.

Numera är slänten här i trädgården betydligt högre och istället för gräs har jag planterat buskar, småträd och perenner. Den ryska blåstjärnan har inte förstått att den bara skall växa i gräsmattan utan den sprider sig i rabatterna med en otrolig hastighet. Nog har den ett gott självförtroende alltid, lite väl gott kan jag tycka många gånger för den tar för sig utan att tänka på andra än sig själv och det gör vårstjärnan (storstjärnan) Chionodoxa luciliae också.

Hela våren plockar jag buketter för att slippa frökapslarna och förhoppningsvis minska lite på deras fröspridning. Fina små blåblommande buketter till köksbordet blir det och när jag plockar dem känns det bara som om det är att ta för sig.

Trevlig Valborgshelg!

Äntligen,

är temat för vårens sista Blooming Friday.
Äntligen är ett ord som jag tycker inte har något slut och som nästan jagar mig.

Äntligen är våren här, äntligen har tjälen gått ur jorden, äntligen blommar snödroppar och blåsippor och snart är det, äntligen är jorden så varm att jag kan så både bönor och ärter.

 

 

Äntligen har jag lagat lerkrukorna som jag tycker så mycket om,

 

 

äntligen har torvblocken fått stödkanter

 

 

och äntligen har vi delat av den långa rabatten åt öster.

 

Det gäller att inte glömma bort att bara njuta av att finnas till.

Fler bidrag hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig helg!

Numera händer det ganska sällan

att jag hittar något nytillverkat som jag verkligen vill ha och kan sätta upp på min önskelista, bortsett från kläder. Kanske har det som så mycket annat med åldern att göra?

 

Under helgen som gick var vi hos sonen och hans Johanna och målade dörrar. På väg till dem passerade vi en liten butik som vi inte lyckats besöka tidigare eftersom den bara har öppet på fredagar och lördagar.

 

I lördags, när tiden äntligen passade, gjorde vi vårt första besök. Jag föll (inte vi) pladask för en kruka från Kew Garden och underbara kransar att hänga på väggen.

 

Denna kruka med hyacintmotiv är från Kew Garden.

Det händer sällan men inte aldrig ;-))

Oj, vad det värker i ryggen!

En perfekt trädgårderardag har det varit idag. Flyttat växter, grävt bort en rododendron som vintern varit hård mot, bytt jord på hostorna jag har i krukor och ja, listan kan göras lång för jag har varit ute i nästan 10 timmar. Det är inte bara i ryggen det gör ont utan i så gott som hela kroppen. Underlig hobby man har, eller hur?

’Vad har egentligen en trädgårdsodlare ryggen till? Efter allt att döma endast för att sträcka på allt emellanåt och säga: - Oj, vad det värker i ryggen!’(Karel Capek)

 

Idag har vinden inte bara varit blå utan också vit och rosa. Blåsippstiden är här.

Tyvärr har barfrosten härjat runt även bland blåsipporna. Där det borde funnits småplantor finns bara torra blad, men vem vet ……..

 

 

Nu är det dags att sträcka ut ryggen ;-))

Blå vind, första buketten och vårkänslor….

I går stod de där vid stigens kant med lite nickande blomknoppar. Bara ett fåtal hade slagit ut men de lyste ändå upp det gulbruna torra fjolårsgräset och lockade mig till att plocka en bukett.

 

Att vitsippan, Anemone nemorosa, tillhör familjen Ranunculaceae visste jag sedan tidigare men att den familjen inte är riktigt färdigbildad och det därför finns så många olika vitsippor fick jag veta först när jag läste i Längtans Blommor av Karin Berglund.

Så här berättar hon: - ’Vitsippans finådriga sidenskimrande blomma består egentligen inte av några riktiga kronblad utan är omvandlade blad. En gång för miljoner år sedan fanns det hos vitsippans okända förfäder bara blad, inga blommor. Fortplantningen skedde med sporer som hos ormbunkarna. Sedan utvecklades en specialisering hos bladen. Somliga blad omvandlades till ståndare, som i sin tur förvandlades vidare och blev kronblad.

Ibland händer det att vitsippan avslöjar sitt förflutna. Ganska ofta kan man hitta underbara små 'monster', monstruösa former, med en grön bladtofs mitt i det vita på den plats där ståndarna borde ha suttit.'

 

Själv är jag väldigt förtjust i sippor av olika slag och på Älvsjömässan hittade  jag två nya namnsorter, ’Thekla’ och ’Dark Leaf’, som båda snart skall planteras längs vår lilla vitsippsstig:-))

 

Den blå vinden i rubriken har med blåsipporna och Moa Martinssons fråga att göra:

- Har ni sett att vinden är blå?

Från Tomas Tranströmer kom svaret…

’Det brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.’

 

Visst har jag sett den där blåfärgade vinden. Blåsipporna har precis börjat att  blomma.

 

’När våren gnuggar sig i sina blåsippsblå ögon, är blommornas fjolårsblad ganska medfarna och brunfläckade av vinterns frostnyp. Det är dessa blad som skiljer blåsippan från de andra sipporna.’ Ur Blommorna är jordens ögon av Stefan Casta

Vårkänslor är veckans tema i Blooming Friday och detta är mitt bidrag. Fler hittar du som tidigare hos bloggen Bland rosor och bladlöss.

Trevlig helg!

Värmen

är äntligen här :-)). Fuchsiorna har fått flytta ut från växthuset och det har en del andra krukodlade växter också fått göra.

 

Snödropparna från Anna-Lena på Orust fäller ut sina kalkblad och visar sig från sin allra finaste sida så fort solen visar sig, men det gör även alla de andra snödropparna. Tänk ändå vilken betydelse den där livgivande solen har!

 

 

Galanthus 'Desdemona'

 

Galanthus 'Lady Elpinstone'

 

Två blåsippor har idag slagit ut sina blommor och denna är en av dem…



Stora kontraster

Några bilder från trädgårdsmässan i Älvsjö 2013.

 

Naturnära eller

 

 

massor av färg.

 

Det jag fastnade mest för var de färgglada trädgårdsmöblerna Gåsens Lada. Resultatet av ett samarbete mellan restaurangen Gåsens Lada och möbelfabriken Guteform.

 

 

Vet inte om kvinnan på bilden är besökare eller säljare, men nog passar hon bra till möblerna, eller hur?

 

 

Två intensiva dagar med många intryck och roliga möten.